Döds kär...

Kanske det är så då man kommer till en mogen ålder man blir pang bom plötsligt döds kär.....det slår lågor om en, pulsen stiger och hjärtat bankar man vill inget annat än komma närmre.... 

Det värsta är, att det är inte bara en -näääee det är tre!!! Och jag är kääääääääär i  alla tre. Okey erkänner att ettan nästan berör mig mest tror jag...... eller äre trean... ja jag kallar dom ettan tvåan och trean....

På vägen hem från jobbet där står dom varje dag år ut och år in.....kanske det är gråtinningarnas charm som berör mig såååå

 Lite slitna av åren som gått lite sneda och lite vinda och skeva men vad gör det då dom är så förtjusande charmiga. 

Ja det är helt sjukt jag förbannar verkligen att jag inte kan stanna och gå ut och fota dem!!! Det är ju det där med parkera bilen.... 

Nån dag ska jag och gubben ta bilen och åka dit. Då kan han dumpa av mig intill dem en stund så jag får ha mitt kärleks möte...... och föreviga dem. Medan träden är full i snö och ladorna med..... varför i hellbervittes blir jag  helt begistrad i en gamm lada. Eller rättare sagt i tre....... 

Måste nog varit nån sort fä.... i mitt förra liv eller???